En pall med många år på nacken

Jag har en oerhört händig morfar. Han är envis som sjutton och ger aldrig upp. 85 år gammal och nyligen så har han amputerat foten,men inte är han den som blir sittande i en rullstol och gnäller tills döddagar. Nej, han bestämde sig med en gång att han skulle kunna och gå och i dag går han hur bra som helst med en protes. Det är takter det!

Morfar och mormor var här och hälsade på förra veckan och jag viskade lite i örat på mormor om hon trodde morfar ville ha något snickeri projekt. Tänkte att det var bäst att ta det med henne först.
Och hon sa oja, han behöver ha något att göra!

Jag frågade morfar och och han sken upp som en sol och det slutade med att han tog med sig en av mina pallar hem för att ha som mall. Så fort han kom hem gick han upp på rännet och hämtade ner en grov planka som hade 100 år på nacken och den blev till två pallar till mig som vi hämtade hem i går när vi ändå körde förbi. Nu är nästa projekt beställt. En bänk på runt 130 i samma utförande som pallen.

Jag är så tacksam för att morfar gör detta till mig. Dels för att att han tillverkar det jag vill ha, men också att jag får saker som han har gjort, som alltid kommer att få leva kvar här som ett minne av honom i alla  tider. Det gillar jag.

Morfar har hittills byggt ett köksbord, köksö, skåp och tallrikshyllor så han kan han.

Ha det så gott/Anna